Om Kreditkassan

"Stiftelsen har till uppgift att förmedla studielån till medlemmarna av Lunds Universitets Studentkårers medlemskårer"

Vilka är: Lunds doktorandkår, Lundaekonomernas Studentkår, Humanistiska och Teologiska Studentkåren, Juridiska Föreningen, Studentkåren vid Konstnärliga fakulteten i Malmö, Teknologkåren vid LTH, Corpus Medicum, Lunds naturvetarkår samt Samhällsvetarkåren.

Den ekonomiska föreningen Lunds studentkårs Kreditkassa bildades 1922. Första världskrigets slut hade medfört en högkonjunktur av aldrig skådat slag och studenterna hade lätt att låna pengar för sitt uppehälle. Kreditkassan gjorde det möjligt att samla lånen hos ett institut i stället för de många växellånen.

Kassans betydelse ökade efterhand som 20-talet gick och och kreditmarknaden blev kärvare. Under ledning av en av initiativtagarna, professor Emil Sommarin, fastlades en fast ekonomisk och organisatorisk grund som inte minst tilltalade donatorerna och kassans kreditgivare.

Efter flera års studiesociala och finansiella utredningar, ledda bl.a. av Olof Palme, inrättades 1965 ett statligt studiemedelssystem som ersatte de tidigare akademikerlånen fullt ut. Kreditkassans betydelse sjönk drastiskt och förde under ett decennium en relativt tynande tillvaro. Slutligen översteg de administrativa kostnaderna gränsen för vad som ansågs acceptabelt.

En utredning 1973, som medförde att Kreditkassan upphörde, fastslog att det fanns ett behov av en speciell lånemöjlighet för studenter och att lånen måste vara lättare att få än vanliga banklån, bl.a. borde borgenskravet vara lågt. Långivningen upphörde efter en genomgång av möjligheterna att lösa behoven på annat sätt. Resultatet blev att nationerna lånade ut små summor under kort tid för akuta situationer samt att Lunds studentkår utgav lån på max 500 kr ur s.k. "Special Funds".

Studiemedlen kom emellertid att försämras radikalt. 1965 normerades totalbeloppet till 140 % av basbeloppet, varav 25 % utgjorde ett icke återbetalningsskyldigt bidrag. Detta bidrag låg konstant fram till 1972, då det höjdes marginellt. 1982 utgjorde bidraget 8 % av totalbeloppet. En jämförelse med barnbidraget som till sin konstruktion är likadant, om det följt samma utveckling, skulle då inte vara 750 kr per kvartal utan ca 200 kr. 1983 var det totala möjliga lånebeloppet inte längre tillräckligt, som det var 1965. Anledningarna härtill var flera:

- Konsumentprisindex (KPI) uppräknades bara en gång per år medan utbetalningar skedde fyra gånger. I 1982 års siffror motsvarar detta ca 1.200 kr lägre än tidigare ordning som upphörde 1981.
- KPI speglade inte kostadsutvecklingen för en student eftersom konsumtionsprofilen skiljde sig från genomsnittsfamiljen eller personen. Kapitalvaror ingick t.ex. inte i normalstudentens budget, medan mat, kurslitteratur och bostad utgjorde minst 85 %. Kostnadsundersökningen för dessa tre poster översteg KPI.
- Uppräkningstalet, dvs. räntan (icke avdragsgill) höjdes.
- Studiemedlen inräknades med halva beloppet i den bidragsgrundade inkomsten för bostadsbidrag. Familjebildning under studietiden blev vanligare och lån utöver studiemedlen är en förutsättning för att kunna leva på eller över existensminimum.
- Poängkraven för att erhålla studiemedel höjdes.

Listan på skäl till att det statliga studiemedelssystemet inte längre betraktades som funktionellt kunde göras längre. Återupprättandet av Kreditkassan fyllde ett stort och verkligt behov och var ett sätt att underkänna statens sätt att hantera studenterna och studiemedelsfrågan.

Behoven var två, dels att kunna låna för att totalbeloppet skulle bli tillräckligt, dvs. ett topplån ovanpå erhållet studiemedel och dels att kunna låna ett fullt studiemedel ifall man hamnar under poänggränsen för det statliga lånet. De aktuella beloppen var 1983 max 5.600 kr för topplånet och max 19.300 kr för ersättningslånet.

Den 6 februari 1984 stiftades så Stiftelsen Lunds studentkårs Kreditkassa. Lunds studentkår överförde kapital från den gamla Kreditkassan och 80.000 kr från 1982 års karnevals-överskott. Ändamålet var att förmedla lån till medlemmarna av Lunds studentkår och Teknologkåren vid Lunds Tekniska Högskola samt medlemmar ur studentkårer vid Lunds universitet.

Kreditkassan tecknade avtal med de olika bankerna i Lund och förmedlade lån till den bank där studenten var kund. De första åren förmedlades ca 120 lån per år. Inför det nya studiemedelssystemet 1989 förutspåddes en minskning och antalet förmedlade lån sjönk drastiskt till 32 stycken. En utvärdering av utlåningen skedde under 1989. Flertalet studenter efterfrågade att få låna en mindre summa som ett stöd under en kortare tid och inte de långa fem-åriga lån av studiestödjande karaktär som Kreditkassan erbjöd.

Efterfrågan på handlån berodde dels på att lånen skulle hjälpa studenten vid en tillfällig likviditetskris, t.ex. innan utbetalningen av studiemedlet, och dels på att många inte ville binda sig för ett lån på fem år som var inriktat på konsumtion. I december 1989 beslutade styrelsen att införa en försöksverksamhet med handlån, tre lån förmedlades. Under 1991 upphörde Kreditkassan att förmedla lån till banker. Sedan 1992 beviljar Kreditkassa lån av stiftelsens egna medel. Maxnivån per student höjdes 1992 till 3.000 kr från 2.000 kr, hösten 1995 höjdes maxnivån till den nuvarande 5.000 kr.

Våren 2005 infördes ett nytt lån på försök. Ett begränsat antal studenter som hade behov av ett större belopp fick möjlighet att låna upp till 12.000 kr med en avbetalning under max 3 år. Det visade sig att det fanns ett behov av och en efterfrågan på de större krediterna och under våren 2007 permanentades därför försöket med större krediter. Det är sedan hösten 2012 möjligt att låna upp till 20.000 kr, vilket var en uppräkning av det tidigare max beloppet till nuvärde.

Höstterminen 2013 lät Kreditkassan expandera sin verksamhet till att omfatta samtliga studenter i Skåne. Kravet på kårmedlemskap kvarstår men omfattar då även medlemmar i Kristianstad Studentkår och Alnarps Studentkår.